Biokol

En av orsakerna bakom intresset för att använda biokol inom olika växtodlingssystem är upptäckten av den svarta jorden, eller Terra preta, i Amazonas.

De svarta jordarna skiljer sig från andra regnskogsjordar genom att ha ett högt humus- och näringsinnehåll (upp till åtta gånger högre kolinnehåll och 1 000 gånger mer växttillgängligt fosfor jämfört med omkringliggande jordar) och betydligt högre förekomster av aktiva populationer av mikroorganismer. Vid undersökningar av de svarta jordarna fann forskarna att en komponent bidrog mer än andra till de svarta jordarnas förmåga att hålla kvar näringsämnen och gynna viktiga marklevande mikroorganismer; nämligen biokol (engelska: biochar). Biokolet i marken bildades då ursprungsbefolkningen brände ner skog under låg värmeutveckling för att frilägga odlingsyta. Den lågintensiva, kontrollerade förkolningen (snarare än förbränningen) av det organiska materialet gjorde att kolet i den organiska massan inte avgick i form av koldioxid utan istället bands in i stabila föreningar (biokol) som blev kvar i marken.

 

Den holländska forskaren och markvetaren Wim Sombroek myntade i början av 2000-talet uttrycket Terra preta nova (den “nya svarta jorden”), vilket blev ett samlingsbegrepp för nya, miljömässigt hållbara modeller för jordbruk och växtproduktion baserade på lärdomar från de svarta jordarnas egenskaper. Mycket har hänt sedan dess och potentialen hos användningen av dagens biokol, framställt i högteknologiska pyrolysanläggningar, ligger inte endast inom jordförbättring utan spänner över flera olika områden.

Biokolets goda egenskaper

Växter som fotosyntetiserar tar upp koldioxid från atmosfären och omvandlar det till kolhydrater som binds in i växtens biomassa. När växten senare dör och förmultnar eller förbränns återgår kolet som koldioxid och metangaser till atmosfären. När växtmaterial istället omvandlas till biokol via pyrolys kan en stor andel av det kol som växterna har ackumulerat bindas in i en betydligt mer beständig produkt – biokol. Biokolet är mycket stabilt i marken, och beräknas ha en halveringstid på 150 - 5 000 år. Biokol är därför att betrakta som en kolsänka ur klimatsynpunkt och klassades 2018 som en Negative Emission Technology av IPCC.

Kolet i de organiska restprodukter som används i detta projekt har bundits in i närtid, i de flesta fall året innan pyrolys, vilket innebär att kol kan bindas in och stabiliseras i form av biokol mycket snabbt.

DET HÄR GÖR VI INOM REST TILL BÄST

Inom projektet vidareutvecklas ett system, som tidigare inrättats av Rest till Bästs projektpartner Ecoera, och som förutom beräkning av kolsänkans storlek möjliggör spårning av kolet från den organiska restprodukten, via pyrolys till slutprodukten biokol och vidare ut i samhället (till exempel i gröna tak och väggar, regnbäddar eller åkermark). Den kolsänka biokolet ger upphov till kan därmed användas som klimatkompensation. 

LÄR DIG MER OM BIOKOL

i våra webbföreläsningar

KONTAKT

Markus Paulsson
markus.paulsson@lund.se
046-359 53 36
Lunds kommun, Kommunkontoret
221 00 Lund, Sverige

REST TILL BÄST

Rest till Bäst är ett Vinnova-finansierat projekt vars syfte är att ta fram lösningar för att hantera samhällets organiska restprodukter och skapa en efterfrågad nyttoprodukt samtidigt som miljö- och klimatpåverkan minimeras.